Ja, du har ikke lest feil, det var jo faktisk på norsk.
Beklager om ikke alle kommer å forstår hva det står på denne posten her, og for at den kommer sikkert ikke å være så morsomt eller grammatisk korrekt som jeg håper det flesta poster på lille bloggen min er - selv om den siste er jo først og fremst på grunn av trøndersk innflytelse.
Som jeg tror nesten alle her har allerede forstått, i 2012-13 bodde jeg i Norge som utbygdingstudent på andre år av videregående sammen med en nydelig norsk familie - som er jeg nå vant til anser som en del av mitt liv - og tidligere iår flyttet jeg til Sverige, nøyaktig i Stockholm, for å fortsette med min utdannelse.
Først og fremst, la meg si en gang til hva en ubeskrivelig opplevelse det er det å bo i ett annat land, og spesielt i en land som Norge eller Sverige : i Norge har jeg forlatt en del av hjertet mitt, og nå er jeg sikkelig glad for alla muligheter som Sverige ga og forsetter å gi meg.
Allikevel, det finns jo en sak som jeg synes man som bor fast i enhver av disse to vakre lander om folk som flyttar hit, spesielt om det handler om utbygdingstudenter som for en eller annen grunn snakker språket deres.
Snälla, inte ta det som kommer nu som en förolämpning men hellre som en skitsnack av en frustrerad (åtminstone) fyrspråkig tjej.
1) Om jag inte kommer ihåg en ord eller to omedelbart, snälla, ge mig ett par sekunder till, eller vänligen hör på min fantasifull och lång förklaringen av ordet, men INTE säga något som "Oh, should we speak in english maybe?". Nej. Om jag ville prata på engelska skulle jag ha gjort det från början.
2) Om jag frågor något på svenska (eller norska) inte svara på engelska, speciellt om frågor är "Hej, hur mår du?" - jag menar, är du seriöst?!
3) Och till sist, om en dag orkar jag inte att prata på svenska, så betyder det inte att jag inte vill tala på svenska alls. Det är bara EN dag.
No comments